Er... Welcome? ^^'

After discovering that this is actually a WORLDWIDE site, I realised I could write stuff in English without being weird. ^_^ Eh... yeah. Så det blir blandat. En massa. För jag håller som en del folk vet på att tappa mitt kära modersmål helt och hållet, och faktum är att jag knappt bryr mig, för just nu bryr jag mig inte om mycket annat än att jag är ARG. Dessutom, så tycker jag ofta att det är lättare att uttrycka mig på engelska, för de har mer ord för saker. Like "witch" and "hag" you know, som blev samma sak i de svenska översättningarna av Harry Potter-böckerna, för att dra ett snabbt exempel? XD That's just horrible, speciellt eftersom det är en sån STOR skillnad på engelskan mellan de två orden.

Så. HEJ. Mia här, eller Mariah. Välkommen till mitt Pensieve/Minnessåll. (Stavas det så på svenska? Jag minns inte, men spela roll, för jag kommer ändå nästan bara att kalla det för Pensieve.) Det finns tre saker jag är rädd för i samband med att jag startat den här bloggen.
1. Att jag kommer att glömma bort den, då jag verkligen aldrig varit mycket av en "dagbok/blogg-person". Men nu har jag så mycket i huvudet, så jag var bara tvungen.
2. Att jag kommer att göra tvärtom och bli beroende av den, och inte ha lika mycket tid över till mina fictions.
3. Att eftersom jag döpte den till Mia's Pensieve, så kommer de andra tre att göra så kallade "artighetsvisiter". Ni vet, Shigo, Leo och framförallt... Austin. Men eftersom Mia är mitt alter ego inom HP-miraklet, och HP är mitt liv, och den här bloggen handlar om mitt liv, så fick den heta så.

Så, det första jag skriver om kan ju få vara det där ordet i ovanstående mening. "HP-miraklet". Så här är det, jag satt och försökte lista ut ett ord för, you know, everything. Allt som är Harry Potter, allt det där underbara. Fandom, canon, världen, fenomen, legend, inget ord riktigt funkade. Sedan kom jag på att HP har varit ett mirakel i mitt liv, i alla fall. Så, liksom, varför inte? So here on, when I refer to something as "HP-miraklet" eller "the HP-miracle", så vet ni att jag menar allt som har med HP att göra, inte bara böckerna eller fanfiction, eller nåt sånt, utan verkligen ALLT. Vilket automatiskt leder mig tills nästa sak I'm dying to write about, this bottled up anger I have inside that I seem unable to do away with, som på ett bissart sätt faktiskt känns trevlig att ha där, för jag vet att det verkligen för mig samman med alla andra stora HP-nördar där ute som känner och reagerar likadant.

Filmerna ingår i HP-miraklet, trots Warner Bastards... eh, Warner Brothers, stora, STORA svek. ELVA MÅNADER, fattar ni? Eleven bloody month. Och precis när vi äntligen fått den extremt sena (trodde vi då) teaser trailern, när nedräknaren precis gått under hundra dagar. Jag har sett nördars reaktioner all over the world, have seen them crying, screaming, hugging, complaining, and all those other things that I also did. If you don't believe it to be this extreme, check it up on Youtube. I can give you lots of links if you ask.
As for me, I'm never looking at another Warner Bastards movie, unless they change their minds. And I'm sending "Howlers" (Do it you, too! http://hbpnojuly.blogspot.com/), signing petitions and protest lists, because we are the fans. We can change this, fans to to other things before us have done it and managed! So it might work, but not if anyone keep saying "It's meaningless, why should I waste my time on something that isn't going to change anything?" I have something to tell you, and it's not very nice. ^^' You are cowards. Fudge you. (Hey! If TMNT can get away with "Shell no!", I can get away with "fudge you". Final.)

It feels good to be a part of the biggest fanbase on Earth. (Yes, it's true! There's actually people out there who bothers to find such things out, and we beat the Lord of the Rings fanbase, and Star Wars fanbase, and I don't know what else.) I feel really special and brave, for the first time in my life. And I really, really hope Warner Bastards get the picture and realise that you do not mess with die-hard HP-fans. That can be dangerous, and I've seen that myself. Heck, I'm a living example. And damn bloody proud of it. <3